Livet är orättvist!
För någon dag sedan förlorade en kompis sin mamma. Det är något som bara inte får hända, inte ska hända. Livet ska inte gå till så. Det är så orättvist! Finns inga ord för hur mycket jag hatar cancer, hjärntumörer, hjärnblödningar. Det var detta som tog livet på deras mamma och det var även det som gjorde så att min farbror gick bort. Varför ska något sådant existera och varför kan de inte komma på något botemedel? Jag blir så otroligt ledsen när jag hör familjer som splittras på grund av denna elaka sjukdom. Det är hemskt vem det än gäller men man får sig en tankeställare när det är någon i sin närhet som drabbas.
Jag tänker ofta att jag borde ta vara på det jag har men jag är väldigt dåligt på att uppskatta det. Uppskattar gör jag såklart i mitt undermedvetna varje dag, men att visa det är jag sämre på. Varför ska det behöva hända någonting innan man får sig en tankeställare? Jag ska verkligen försöka uppskatta min familj och vänner varenda dag framöver. Jag kan inte föreställa mig vad jag skulle göra utan dem? Jag älskar mina föräldrar så himla mycket och jag skulle aldrig klarat mig utan dem. Det är dem som finns där för en, alltid ställer upp och som helt enkelt har gjort mig till den personen jag är idag. Jag har dem att tacka för att jag faktiskt har fått en väldigt trygg barndom. De är mitt allt och jag ska, nu varje dag, älska och uppskatta allt dom gör för mig och jag ska göra allt för att visa dem hur evigt tacksam jag är för att dom finns i mitt liv. Jag tycker alla borde göra detsamma. 
